Besvikelse

Besvikelsen är nu lika stor som tomheten. De onödiga utvisningarna var borta och Leksand bara trummar på och på och på och på och på och på. Puckjävlen vill bara inte in. Vi vinner skotten rejält, vi stormar på mål, passar oss fram, skuter högt och lågt till vänster och höger, missade fem mot tre lägen men inget hjälper.

Saik och Mif har varit smarta men fy fan va fegt kort sagt. Mif hemma i synnerhet. Inte stiga på ett skit. Saik har ju en bortamatch men ändå. Bara ställa upp sig. Fy fan. Poängen räknas ju trots allt. Men ändå...

Men att bara måla fan på väggen skall vi inte göra. Leksand jobbar av bara fan och det släpper snart. Inget av de andra lagen kan stå emot ett Leksand 90% i anfallszon. Så nu gäller det att slå dessa, och det kan vi göra. Hade dessa matcher som nu spelats kommit mitt i serien så hade de knappast märkts. Men att nu stå på noll efter två suger.

Inte ens Saik och Mif vinner 10 i rad så nu får man hoppas att Mif slår Saik. Vilket inte alls är omöjligt. Vi tar de andra allsvenska lagen. Och tullar fegisarna på poäng i andrarundan.

FRAMÅT STOLTA LIF...!!!!!!