That´s why i love them.

En del gånger händer det bara. En sådan dag var igår. En underbar hockeymatch. Satt och snackade på vägen ner hur laget kunde se ut. Visste ju att en del var borta och när kanslisten ringde så visste vi mer. En säkrare etta på tipset fanns inte denna kväll.

Jimmy som forward och att endast gå på fyra backar. Som tur var att Rasse var med i alla fall. Pigg värre satte han ettan i boxplay. Det visade vägen för hela laget. Ett lag som vet att de är åderlåtna lyfter sig enormt. Backarna kom in i ett flow utan dess like. Så här en match kan det gå men i längden ohållbart givetvis.

Englund bombade in ett skott i 40 cm höjden stenhårt från blå i ett pp direkt i andra. Otagbart. Matchen rullar på och HHC skapar inte så mycket. Försöker mest att sticka in puckar i slottet. Men får sedan två täta pp som de borde satt en puck i men Wålle var säkerheten själv.

I tredje får vi ett fem mot tre läge och Hoffa får dit pucken i gröten precis som en av HHC spelarna kommer in. Det blir slutresultatet trots ett en minut långt fem mot tre för HHC senare i perren. Anmärkningsvärt efter det var att GSK.s säsong flashade förbi på ett litet tag när HHC tar ut målisen. En i GSK (såg ej vem, spelar ju ingen roll.) chippar en backhand från eget mål till den tomma buren i stolpen. Bystedt och Kölle kommer efter det två mot en mot tom bur. Kölle missar helt ren från en meter. Kort efter träffar Bystedt stolpen. Fan! Inte ens en tom bur får vi in pucken i.

Så det jag skrev inför med att en seger är för mycke att begära kan jag ju stoppa upp i.... Grabbarna ville annat och vi kunde bara sitta och nypa oss i armen.

Blev efter lite avhopp bara två ultras kvar i bilen för dagen. Måste erkänna det att när vi gled förbi Veddige bussarna på vägen ner och Ängelholm i synnerhet så tänkte jag att va fasen jag fortsätter för. Jag ångrar inget nu för LIF har stöd ändå och klarar sig bra. Vi vinner det vi vill just nu. GSK behövde se oss på plats och de betalade vår resa tio gånger om. Vilken jävla moral!