Pittsburgh tillbaka på toppen.

När jag införskaffade min första parabol på tidigt nittiotal så fick man redan på den tiden in Femman som den då hette. De hade NHL hockeyn. Även Canal plus Holmgren hade de som kommenterade lika passionerat som nu. Då i alla fall härjade Pittsburgh som värst med Lemieux, Jagr och Straka med två titlar i rad. Eran kom av sig och laget var på väg att flyttas. Skulderna var stora och laget blev nästan en bakgård. Men så 17 år senare står de på toppen igen som mästare. Helt klart värda titeln.

Nattens sjunde och avgörande match var bra. Första perioden stog och vägde lite medans sen i andra så fick Pens utdelning gånger två genom Talbot. Detroit börjar här mala och mala framåt och Pittsburgh får försvara sig och gör det bra. I sista rundan ökar Detroit trycket och Pens vattentäta försvar håller ända till Ericsson klappar på en slaga från blå med sex min kvar. Efter det har Kronwall en i ramen och Lidas en superchans men närmare en kvittering kommer inte Detroit. Pittsburgh håller ända till slutet.

Klart att man satt och höll ett gott öga till Detroitsvenskarna så klyschor som - puckjäkeln måste in helt enkelt - kom såklart till en.

De två sista matcherna såg ut som det brukar se ut i ett slutspel. Talbot och Kunitz gör målen. Inte stjärnor som Malkin och Crosby. Det är det som varit det fina i detta slutspelet. Stärnorna har lvererat och hockeyn har varit full fart framåt hela tiden och inte tillknäppt och chansfattig.

Malkin tog hem Conn Smythe Throphy. Slutspelets mest värdefulle spelare. På 24 matcher i slutspelet vinner han poängligan på 14+22 36 poäng. Makalöst. Hade han inte fått priset hade målisen Fleury fått det. Utan han hade de absolut inte stått på toppen nu.

Ha en bra lördag!